Denna dag går nog till världshistorien! Nog för det var jävligt kämpigt på jobbet.
Hade aldrig gått utan mina piller,men nu när jag e hemma går man som en märla.
Det är inte tal om att räta på ryggen utan att man tror man tuppar av.
Vilken smärta! Det kommer bli att va hemma i morgon om det inte ger sig...
För hur ska man böja på ryggen och lyfta o greja om man inte ens kan knyta skorna...
Tur nog ska jag på återbesök till sjukgumnasten i morgon.
Kanske kan lindra lite...hoppas det för detta är drygt...
Hörs i möra,för nu ork jag inte sitta ner
C U //Leena
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar