Bitter -Arg- Ledsen!

Denna dag som började med solsken...

...slutade med bittra tårar...

Åkte till jobbet blev uppringt av min läkare vid 8.00 fick tid 11.30.

Han var inte så impad av att jag va på jobbet,men  men that´s life...

Han lagom komma in och jobba ringer farsan mej...begravningen är i morgon 10.00!

Då bröt min ilska ut,arg så jag grina på jobbet!

Hur ska man åka till Finland nu!?! Idiotiskt!!! Lovar att dom där stackars mackorna

mosades ner i backarna under tårar och svordomar...

Mådde verkligen piss och gör det nu med för visso....

Tycker det är grymt,man får aldrig ett avslut på detta.Får inte ta ett värdigt farväl...

Om jag mår piss,vad känner farsan då? Älsta dottern dör och får ej komma på begravningen?

Finner inga ord för vad jag känner för detta, GRYYYYYYYYYYYYYYMT!!!!!!!!!!

Kan inte fatta att först när jag får beskedet i söndags om att min syster ligger i resp och 

är förklarad hjärndöd efter hjärnblödningen...Ska dom stänga av respen inom kort.

Vi hinner inte flyga över för ett farväl,frågar om jag kan få ta avsked på kapellet 

på sjukhuskyrkan? Svaret blir nja,kan ju försöka eventuellt ordna det-om det är det ni vill...

Då fick jag tuppen första gången för i samma veva säger man åt mej att begravningen kommer ske i kretsen av de närmaste dvs mej o barnen...Hur kan man säga så? Pappa och jag då???? Är vi inte nära släkt???

Likaså mina andra syskon???Min bitterhet började ta form redan här...

Senare hispa jag ner när jag hörde att pappa hade fått höra inbjudan kommer iallafall.

Då dämpa min lilla ilska lite,men sen kom ju chock beskedet idag!

Va ska man tro?-okej jag kanske över reagerar lite...men jag kan inte hjälpat!

Efter att checkat flyg,som inte fanns-fullt på alla ställen...insåg jag att loppet är kört.

Mitt hövve har verkligen gått i bitar idag-kanske inte konstigt-eller???

Fast min läkare tyckte det var på väg åt rätt håll.

Blev dock sjukskriven en vecka efter att jag fått en avhyvling...

Jag skulle ha vart sjukskriven direkt efter olyckan....tänkte kläcka ut att det e erat fel!

Men jag orka inte gnägga ,o andra sidan så känndes det rätt ok att få sjuk intyget i näven

efter dagens  bravader...Fick reda på att trycket kommer av att mina bihålor är svullna.

Inget farligt men kortison behandling i 14 dagar och stygnen åker på fredag -nå´t possitivt!

Efter läkarbesöket bestämde jag o pappa att försöka få till blommor till i morgon.

Försöka faxa en beställning via interflora...Måste erkänna att mitt i sorgen o stressen var det

rart att trava in på Brosäters där på disken låg detta:

hade fått ett blomogram från skåne-jag lovar den värmde i allt elände

Tack Marion +co <3 Det var välbehövligt idag...

Hur som helst när vi började beställa kom första kruxet,datumet ...

Dom brukar ha 3 dagars leverans!S.O.S!!!Paniken spred sig i oss...

Men tur nog va tjejen så rar att hon ringde huvudkontoret,

lyckades med övertalning -Vilken Ängel hon var!

Sen kom nästa dilemma vi fick aldrig reda på vart det var utan bara tiden.

Jag ringer igen till min syrra och chockar henne-hon hade ingen susning om att det var i morgon.

Så jag fick panik o pappa fick ta över samtalet och förklara...

Vilken soppa-ska det vara så här???

Efter övervägande skickade vi blommorna till min avlidne systers adress,så hennes man fick dom.

Och det ända possitiva i det hela var nu att ikväll när pappa tala med min andra syster...

Hon hade  gjort lika dant och att blommbuden hade ringt hem till gubben och forskat fram

vilket kapell det var i-snacka om tur.

Så nu vet vi att blommorna kommer fram i allafall,det fixar butiken-vilka hjältar de e !

Så i slut ändan var det värt att knöla idag ...

Det har vart en jobbig dag med mycke tårar ,ilska och oro...

Men tankarna far i hövve...är ledsen...men det hör väl till...

Jag o pappa får ta en tyst minut här hemma i morgon.

ja,ja ...nu börjar det igen....mitt huvud...så nu lägger jag ner detta för idag.

//Leena