Tungt va det . . .

Har varit på Mormors begravning idag,

men värsta är att det känndes mer som mammas.

 Blidde lite som jag bävade för. . .jag rasa ihop lite. . .

Speciellt när låten: Mama med iL Divo spelades

Det e vela så att jag är ingen stålkvinna ,

som jag  hoppats kunna vara ett tag till. . . 

Begravninngen var fin , men som sagt så var det 

jobbigt. Märks att man har mycke kvar att nysta upp.

Alla sår har inte läkt ,för det räcker med att peta lite

så gör dom jäkligt ont... visst visst tiden ska läka. . .

Tur så va gubben med idag , vet inte hur jag hade 

fixa detta. . .kanske hade jag setat där på bänken

men min blomma. Jag o Berra hamnade i bakre

ledet , men som tur var fick  vi sällskap av några

från Finland, slapp vi sitta själv i allafall . 

Hamnade på "rätt sida" , däremor vart jag

lite ledsen att vi vart undan skuffade när det var 

våran tur att gå fram . . .men jag sa till gubben att

vi väntar . Känndes lite dumt att stå o vänta att

alla på vänstersida hade fått gått förbi oss.

Men ,men runt kom vi ,avskedet tog vi,

kramade även morfar innan vi gick tillbaka .

Tur man hade kusinernas barn framför oss ,

de lätta upp stämningen, för det vart jobbit .

Stannade en liten stund efter alla gick ut , 

tog lite kort o sände en stilla dikt till mormor. . . 

ENKELIT KAUNIIT TAIVAALLA TUOLLA

PITÄKÄÄ MUMMOSTANI HUOLTA

( Ni vakra änglar på himlen där, vaka över min mormor så kär)

När jag hade sedan tagit kort i kapellet , bad jag Bertil följa

med bort till mina föräldrars grav. Behövde deras stöd. . .

Sitta på gräset framför dem en stund o ladda batterierna

så man orkade med fika stunden. Men blev lite överaskad

att det känndes lättare. . . Hamnade vid morfarsbord.

Känndes ok, hamnade bland dom som man kände -skönt.

Va så kul att höra hur det var med min kusin o hur livet 

var i storstaden . Samt kunde man tala med dom som 

kom från Finland. Tyckte lite synd om de som inte kan

tala o förstå finska. För morfar fick mottaga så fina

sorgadressat (typ som gondoliansbrev) från släkten 

i Finland .De har så fina dikter i dom. Likaså att det 

märks att morfar saknar finskan. Han önskade höra

finska verser o psalmer. Allt hade vart på svenska.

Men se det fixade vi , Marjatta hade skrivit en dikt  ,

så den satt jag o läste till morfar. Han vart rörd .

Den dikten vek han o lade i innerfickan på sin kavaj.

" Nu har jag den nära hjärtat " sa han.

När jag sitter här o skriver, kosntaterar jag att  

vilken man han e min morfar. Nog för åldern har satt

sina spår så kom han gående med käpp,trotts sina 94 år.

Han är min hjälte , fixade han detta -då gör jag det oxå.

Så nu ska ag ta alla goda minnen o sätta guldkant på dom ,

göra som morfar o lägga dom närmast hjärtat.

För då kan man ta fram dom när det blir tungt,

o lysa upp tillvaron me de bästaste minnena.

Va rädda om varandra, nu ska jag ta kväller.

Kram på er. . .