Tysta leken...

...med farsan-va roligt det e!

Idag tog han ingen frulle drog iväg direkt-utan ett ord....

Ja tysta leken,han har inte prata med mej sen igår...

...då jag dumpa gubben med bil på stan...

Lång historia...skulle va snäll och bli med han till stan,

allt slutade med att jag ordna egen skjuss hem igen...

Vi går varandra på nerverna ,eller han går på mina om inte annat.

För problemet e nog det att han vill styra o ställa här hemma.

Men nu e det så att jag e inte längre är 15 år och bor hemma hos han.

Utan han bor hemma hos mej,hur många e det som gör det idag?

Okej på 1800-talet var det nog så att alla bodde under samma tak....

Men nu har han ju lyxen att ha en egen våning hemma hos mej.

Med allt- fri kabel tv,bastu,mat och slipper tvätta,städa ...

jag ringer alla ärenden,tolkar åt han ,står för telia mobil.

Kan man inte va lite snäll mot mej då,sluta idiot förklara mej jämt!

Verkar som han inte fattar att det sårar en något otroligt ...

Jag har hjälpt han sen mamma vart sjuk, 

jag har funnits där jämt,vårda tills  hon gick bort.

Jag har ordnat begravningar,

sålde huset ,hjälpte han  med flytten ,separationer  och nu till sist

erbjudit tak över hövve -va får man för det.?...suck....

Antar att han inte har mått bra på sistone ,

men det har inte jag heller.Okej ingen ursäkt,men en anledning...

Och ärligt talat har nog livet hunnit kap mej nu....

Saknar det som en gång fanns...tänk va man tar allt för givet.

Som att ens föräldrar alltid finns där....

Skulle ge vad som helst för att få tala med mamma just nu.

Få hennes råd - få en kram....

<3 Mamma <3

Man får  vårda minnena ömt...

...minnas alla de goda stunder man har haft tillsammans...

Hjälp va snyfftig man blir...bäst att sätta punkt här för stunden.

Kram på er